Frågor efter adoption

Är det någon skillnad på anknytningsprocessen emellan adoptivbarn och förälder jämfört med ”egenfött” barn och förälder?
Ja, det kan det vara. Det beror bl a på barnets ålder, om barnet har varit med om flera separationer, har tidiga minnen och kanske ett påbörjat talspråk. Man måste ge processen tid och man ska söka stöd och hjälp om man inte tycker att det fungerar.

För ett barn som är uppvuxet på barnhem med ett flertal olika vårdare så är anknytningen till de nya föräldrarna extremt viktig. Barnet behöver lära sig vad föräldrar är och måste bygga upp en tillit till sina föräldrar, så att det kan känna sig övertygat om att inte bli övergivet igen. Som nybliven adoptivförälder är det därför extra viktigt att bära på barnet, ha mycket fysisk kontakt med det, alltid vara den som matar, söver och sköter om barnet speciellt den första tiden. Det kan annars bli svårt för barnet att skilja mellan vad som är föräldrar och vad som är andra vuxna. Ett sådant störande i anknytningsprocessen kan exempelvis leda till sömnsvårigheter och mardrömmar för barnet. För att barnet verkligen ska få knyta an till föräldrarna är det betydelsefullt att föräldrarna är hemma en längre tid med barnet efter ankomsten till Sverige.

Uppföljningsrapporter, vad är det och varför är de så viktiga?
En uppföljningsrapport innehåller en beskrivning av barnets fysiska och psykiska utveckling och barnets förhållande till omgivningen. Uppföljningsrapporterna är viktiga dokument för alla i barnets födelseland som medverkat till att barnet fått en ny familj. Genom rapporterna kan de få en uppfattning om hur barnet har det i sin nya familj. De kan också vara av stort värde för barnet när det som vuxen reser till sitt ursprungsland och där söker upp myndigheter att efter många år få läsa uppföljningsrapporterna om sig själva och se att dessa bevarats.
Det är praxis att socialtjänsten skriver en rapport då barnet varit hos sin adoptivfamilj ett halvår. Utlandskontakterna kräver därefter ett varierande antal rapporter. Vissa länder kräver återrapportering under barnets hela uppväxt.

Det är väldigt viktigt att uppföljningsrapporteringen sköts eftersom det säkerställer att adoptionsarbetet kan fortsätta från det aktuella landet.

Hur går det till att ansöka om syskon? När kan detta göras?
Om det redan finns barn i familjen, oavsett om de är biologiska eller adopterade, ska medgivandeutredningen ta hänsyn till deras situation. De barn som redan finns behöver ha fått tillräcklig tid att känna sig trygga. Anknytningsprocessen mellan föräldrar och barn måste ha kommit igång ordentligt innan ett syskon kommer till familjen. Det måste därför ha gått en viss tid från första barnets ankomst innan man ansöker om ett syskon. De barn som finns i familjen ska vara så trygga att de kan släppa in ett nytt syskon i familjen. Man tar kontakt med kommunen för att göra en ny medgivandeutredningen. En del kommuner påbörjar inte någon ny medgivandeutredning förrän man varit hemma ett år med det första barnet, men det finns exempel på undantag där man har påbörjat hemutredningen efter ca 6 månader.

Vad innebär det att bli medlem i BFA?
När du blir medlem i BFA får du tillgång till medlemssidorna på hemsidan, där det finns mer information för de som är på gång att adoptera, information om familjeträffar, informationsmöten etc. Du får också BFA-tidningen fyra gånger per år. Medlemsavgiften går så gott som oavkortat till vår biståndsverksamhet.

Vad innebär det att bli adoptionssökande i BFA?
När du anmäler dig som adoptionssökande till BFA hamnar du i ett register och får ett kö-nummer. Du behöver inte ha en klar hemutredning när du anmäler dig, utan den kan du skicka in när den är klar. Du får också tillgång till mer information i form av nyhetsbrev från kontorets personal.

Mitt barn vill söka sitt ursprung, hur kan jag hjälpa till?
Att tillsammans med sina adoptivföräldrar forska i sin historia kan vara en värdefull gemensam upplevelse. De flesta adoptivföräldrar vet hur viktigt det är för barnet att få kunskap om sin bakgrund och kultur och att känna att det är tillåtet att tala om det.

Om adoptivföräldrarna av någon anledning inte vill tala om barnets historia och berätta vad de vet, är det bra att få stöd från någon utomstående när man vill lära känna sin bakgrund. Man kan kanske prata med skolkuratorn, skolsköterskan eller en socialsekreterare. Om adoptivföräldrarna inte har kvar eller vill visa adoptionshandlingarna, kan man kontakta socialnämnden som gav adoptivföräldrarna medgivande att adoptera. Det är den socialförvaltning som finns där föräldrarna då bodde. Där ska alla handlingar som fanns om barnet, då det kom till Sverige, vara arkiverade. Har familjen flyttat kan socialförvaltningen på den nuvarande bostadsorten hjälpa till att förmedla kontakt med socialförvaltningen på den tidigare bostadsorten. Den som är myndig har rätt att se handlingarna. Även den som är yngre kan i allmänhet få se dem.

Om det är svårt att få reda på var föräldrarna bodde då de ansökte om medgivande att adoptera kan man vända sig till lokala skattekontoret för att få uppgifter. Vid en adoption fattas oftast först ett beslut om adoption i barnets ursprungsland. För att adoptionen ska bli giltig i Sverige fordras att den fullföljs här. Om det utländska adoptionsbeslutet är av samma slag som en svensk adoption s.k. stark adoption, räcker det med att beslutet godkänns av MFoF (konventionsadoption som är direkt gällande).

Den adoptionsorganisation genom vilken adoptionen skedde kan ibland ha mer uppgifter än vad som finns i adoptionshandlingarna. Om du har adopterats via BFA kan du kontakta kontoret för att få tips och råd om du vill söka dina rötter, eller vill resa tillbaka till ditt födelseland.
Mer tips och råd finns på MFoF:s hemsida http://www.mfof.se/